Av ren respekt...
... säger jag inte; Kom hit.
Men jag kan ändå inte låta bli att hoppas på att han ser det här innan han somnar, kastar sig på sin vita springare och tyst knackar på min ytterdörr.
Kom och håll om mig, kom och gör mig lite mer hel en natt.
Men jag tänker det, så hårt, att jag tappar tråden. Det som för mig tillbaka är att höra samma glädje som ett barn i hans röst och veta vilken bra plats han är på nu, vart han är på väg. Och jag har fått det svart på vitt att jag bara skulle förstöra, och henne vill jag inte vara.
Kommentarer
Postat av: Rickelito
Trevlig lördagskväll...
Trackback
