Det här är inte...
... en blog om bulimi.
Det är en blog om mig, för att jag en dag ska kunna blicka tillbaka och få ledtrådar till hur jag fungerar.
Men det kändes som en förlust idag när jag stod på ett vernissage och kände mig otillräcklig, såg en tillflyktsort i toalettstolen och hukade mig nedåt med två fingrar i halsen. Det kändes som en förlust när jag hulkade tyst (något jag är expert på, jag har spytt på en hel del offentliga toaletter med lövtunna väggar), en förlust trots att jag hade kontroll på situationen i ungefär två minuter. Det är så lätt att försvinna lite snabbt från verkligheten, men att sedan möta min glansiga blick i spegeln då jag tvättar händerna gör det svårare.
Det fanns ingen tvål.
Jag måste växa upp.
Jag är förfan småbarnsmorsa.
Kontroll för mig borde inte vara att kräkas.
Jag är vuxen och har lagt det där bakom mig.
Kommentarer
Trackback
