Natten.
Det var något som hände i natt.
Kvällen började i mörkret, där jag med stapplande handlflator letade mig fram i mitt gamla hem, städade ur det som varit mitt mest personliga utrymme för att göra plats för någon annan. I varje armrörelse blev en yta lite renare, ett minne lite blekare. Varenda hörn av lägenheten besudlades av rengöring, och de önskningar jag viskat in mot väggarna samlades i alldeles för högt tempo ner i stora kartonger av wellpapp.
Det var svårt att samla ihop allt som varit mitt, bitterljuvt vemod när jag strök dörrposterna för att säga hejdå.
Det är då han är där, Hjälten i sagan, och hör direkt på min röst hur jag mår. Innan jag vet ordet av så kysser han mig och vi slänger de sista soporna.
Det är inte många ord som talas, men han kysser mig så kraftigt att jag tappar taget om det jag har i händerna och något krossas mot den frostiga asfalten.
En varm taxi, 275 kronor och en hissfärd senare står vi i mitt nya hem, den borg jag tänkte bygga utan hans andedräkt i möblerna, men jag bodde här i ungefär en vecka innan hans långa gestalt saknades.
Med mitt ena sovrum upplyst av bildrör och The Office UK föreslår jag en fyrkant med Ben och Jerry, vi ligger i en stor, bred säng och tittar tills han fattar tag om min nacke och ger mig en kyss som även nu får det att vibrera i hjärtat. Säger något som han börjat repetera om och om sista tiden;
Jag förstår inte hur du kan vara vacker i alla ljus och i alla vinklar.
Hans händer över mig får mig att inse min skönhet.
Och även i natt älskar vi, men det är något som händer. Det är något annat, han tar inte i, han stirrar mig djupt i ögonen och viskar varma ord om min skönhet, han pressar sin tyngd emot mig och kysser mig, han håller fast mina handleder i ytterläge och varvar långsamma, utdragna rörelser med att lyfta upp mig på sina höfter med en handvändning.
Med näsan djupt begravd i mina skulderblad mumlar han att han tycker om mig. Han tycker om mig!
En pärla av ordet älska är på vippen att ramla över mina läppar, men just då kommer jag, vi står på knä och jag lutar huvudet mot hans axel.
Kvällen började i mörkret, där jag med stapplande handlflator letade mig fram i mitt gamla hem, städade ur det som varit mitt mest personliga utrymme för att göra plats för någon annan. I varje armrörelse blev en yta lite renare, ett minne lite blekare. Varenda hörn av lägenheten besudlades av rengöring, och de önskningar jag viskat in mot väggarna samlades i alldeles för högt tempo ner i stora kartonger av wellpapp.
Det var svårt att samla ihop allt som varit mitt, bitterljuvt vemod när jag strök dörrposterna för att säga hejdå.
Det är då han är där, Hjälten i sagan, och hör direkt på min röst hur jag mår. Innan jag vet ordet av så kysser han mig och vi slänger de sista soporna.
Det är inte många ord som talas, men han kysser mig så kraftigt att jag tappar taget om det jag har i händerna och något krossas mot den frostiga asfalten.
En varm taxi, 275 kronor och en hissfärd senare står vi i mitt nya hem, den borg jag tänkte bygga utan hans andedräkt i möblerna, men jag bodde här i ungefär en vecka innan hans långa gestalt saknades.
Med mitt ena sovrum upplyst av bildrör och The Office UK föreslår jag en fyrkant med Ben och Jerry, vi ligger i en stor, bred säng och tittar tills han fattar tag om min nacke och ger mig en kyss som även nu får det att vibrera i hjärtat. Säger något som han börjat repetera om och om sista tiden;
Jag förstår inte hur du kan vara vacker i alla ljus och i alla vinklar.
Hans händer över mig får mig att inse min skönhet.
Och även i natt älskar vi, men det är något som händer. Det är något annat, han tar inte i, han stirrar mig djupt i ögonen och viskar varma ord om min skönhet, han pressar sin tyngd emot mig och kysser mig, han håller fast mina handleder i ytterläge och varvar långsamma, utdragna rörelser med att lyfta upp mig på sina höfter med en handvändning.
Med näsan djupt begravd i mina skulderblad mumlar han att han tycker om mig. Han tycker om mig!
En pärla av ordet älska är på vippen att ramla över mina läppar, men just då kommer jag, vi står på knä och jag lutar huvudet mot hans axel.
Kommentarer
Postat av: Hondjur
Du är tillbaka! Och du berör precis lika mycket som innan! Tack!
Trackback
